Öregrund

Lyckades hitta en scanner i dag! Fjällbacka har ni ju redan fått se lite från, men jag kan visa några av bilderna jag tog när vi var i Öregrund förra helgen. Vi åkte alltså ut hit:




Alla resor jag gör nu i sommar verkar kretsa kring båtar och båtflaggor. Det fanns så klart även i Öregrund.


Vi tog färjan ut till Gräsö. Här står vi och väntar på att färjan ska börja gå.


Och så här fin utsikt hade vi när vi åkte över till andra sidan.


Efter att ha fikat på Gräsö åkte vi tillbaka till Öregrund.


Där blev jag bjuden på den godaste glassen någonsin. Sen åkte vi hem. Finfin dag!

/S.

Annonser

Pustar ut

Bilderna blev ju inte det minsta förstörda. Så nu ska jag bara låna en scanner av någon så ska ni få se hur det blev. Men i helgen åker jag iväg igen, så vi får se om jag hinner innan eller inte. Ha tålamod, det kommer att bli fint!

/S.

Jobbighetskänslor osv.

I dag ska jag lämna in en rulle för framkallning! Det händer väldigt sällan att jag fotar analogt, senast var väl för något år sedan och just nu känns det inte helt okej faktiskt. Jag kommer ihåg när jag fick tillbaka bilder som jag fotat och det hade blivit något fel i framkallningen. Alla bilder var helt förstörda. De bad om ursäkt. Jaha. Jag kommer ihåg att jag bläddrade igenom alla 36 bilder. Förstörd, förstörd, förstörd. Och det var så jobbigt, för just då kändes det som den viktigaste rullen någonsin (nu kommer jag knappt ihåg vad det var på den). Och jag var väl inte så gammal och fick en klump i halsen och sa att det var okej och att jag inte brydde mig och gömde de dumma bilderna någonstans så att jag fortfarande inte kan hitta dem. Ungefär så. Jättebesviken.

När jag gick i gymnasiet framkallade jag mina egna bilder. En enda gång valde jag att framkalla tre rullar samtidigt. Det hade tagit flera dagar att fota de här rullarna som skulle vara till olika uppgifter som vi hade i fotokursen jag läste. Ni vet, ibland känner man redan när man trycker av att det här kommer att bli riktigt fina bilder. Så var det. Men när jag tog ut negativen för att torka dem såg man … ja, ingenting. Läraren sa att någon elev råkat hälla fix i framkallaren. Fel kemikalie på fel ställe. Drygt 70 bilder var borta och jag var tvungen att fota om allt för betygets skull. Och eftersom jag tänker på det fortfarande kan ni nog förstå hur surt det kändes.

I dag ska jag alltså lämna in en rulle. Om några veckor ska jag lämna in två ännu viktigare rullar. Men det får ni höra mer om en annan gång. Håll tummarna nu bara.

/S.

Stämningsfull morgonfotografering

Fotade lite nu på morgonen innan jag skulle till jobbet. Var nere vid vattnet och på bryggan ser jag massa kanadagäss som ligger och sover i morgonsolen. Perfekt! Jag smyger fram för att få någon gullegullig bild på de intet ont anande fåglarna. Men precis när jag trycker ner avtryckaren bajsar den närmaste fågeln. Haha, fint. Får se hur den bilden blev när rullen är framkallad.

/S.

Från Fjällbacka

Jag lovade att ni skulle få se lite hur det kan se ut när man spatserar runt i Fjällbacka.


Man kan väl säga att kärnan ligger där nere i hamnen. Där kan du gå runt på bryggorna och titta på hundar som står i de små fina båtarna, eller så kanske du går till Stora Hotellet eller Skafferiet och ta en fika.


Eller så går du ner till Badholmen och klättrar upp i hopptornet som jag står i här. Är det varmare i vattnet kan du ju alltid hoppa ner därifrån också.


Har du tur blir det riktigt mulet ett tag, då kan allt se så här fint ut.


Men allra bäst är ju att gå ut på någon av bryggorna och dela löjligt fina solnedgångar med någon du tycker om. Det tycker jag att du ska göra (efter att du ätit den fantastiska laxen på Skafferiet, så klart).

/S.

Det är vackert, ibland

Det var alldeles förträffligt i går, måste jag säga! Precis lite bättre än spelningen på Peace & Love häromveckan. Men så klart fick jag inte höra Innan allting tar slut. Nu för tiden är det nästan som att jag redan innan utgår ifrån att jag inte kommer att få höra den, haha. Men har jag tur kanske det blir trettonde gången gillt då. Det var i alla fall skönt att få dansa av sig till Musik non stop och se Jocke springa runt över hela scenen. Och extra fint att höra 747 och ha någon att krama om. Synd bara att det inte kom något flygplan som flög över konsertområdet precis just då (det hade hänt tidigare under kvällen).

När vi var på väg ut var jag sådär lagom omtumlad av lycka. De jag var med frågade om jag fångat någon konfetti, men det hade jag inte. Och från ingenstans kommer en tjej fram till mig och räcker fram en konfetti och säger att jag ska ha den. Så nu ligger det  en i min byxficka. Finfint.

/S.

Älskade jäkla kent

I dag ska jag se kent! Det blir den tolfte gången i kväll för min del och jag håller fortfarande tummarna för att jag ska få höra Innan allting ta slut live (vilket jag inte fått göra ännu). Kent hör till ett av mina absoluta favoritband och de har hängt med mig sedan högstadiet. Jag kan fortfarande bli lika fanatiskt överglad när de ska ha spelning nu som när jag var femton, och det känns så jäkla fint.

När jag var och fotade på Peace & Love så gällde inte mitt fotopass på de största scenerna. Jag fick inte fota kent. Och jag kommer ihåg den otroliga besvikelsen jag kände när jag insåg att jag inte skulle få stå i diket under deras spelning. Jag hade redan hunnit föreställa mig hur jag stod framför de kanske 30 000 människorna i publiken och fotade Jocke eller Sami helt obehindrat (nåja) under några låtar. Kanske till och med lyckades få några riktigt bra bilder. Men det blev ju inte så. Istället lämnade jag kameran på vandrarhemmet, jag tog inte ens med mig den till spelningen. Ville väl kunna njuta utan att behöva påminnas om att jag inte alls fick stå där framme och fota dem. Attans alltså.

Jag hade även ett band som gjorde att jag kunde hänga på ett backstageområde där alla fester för artister och mediemänniskor hölls. Visst, jag fick inte fota kent, men jag kunde i alla fall få festa med dem! Jag gick inte dit en enda kväll. Inte ens när jag visste att kent skulle vara där. Och jag vet inte ens varför. Ännu konstigare är kanske att jag inte ångrar mig.

I kväll ska jag i alla fall stå mitt på ett sommarvarmt Långholmen och vara precis så lycklig som man alltid är under deras spelningar. Älskade jäkla kent.

/S.