Stockholm inkbash

I söndags var jag på Stockholm inkbash på Münchenbryggeriet. Det var en tatueringsmässa som pågick fredag-söndag. Jag hade kollat i programmet att de skulle ha Best of black klockan 17:00 den här dagen, så jag kom en stund innan för att inte missa det. Tyvärr hade jag läst fel, det var tydligen Best of BACK. Men det var fint ändå.

Helt plötsligt var det en kille som tog av sig det allra mesta för att visa upp sin nya jättetatuering som han hade på ryggen. Det visade sig senare att han var en av de som tävlade i Best of Back, han kom trea.

Han var tydligen också med i tävlingen sen. Han kom tvåa. Fast jag hejade på honom, tycker den här tatueringen skulle ha vunnit. Han som kom etta har jag inte ens en bild på.

En annan av de som tävlade. Fast besökarna som var där tatuerade inte bara ryggarna, se här:

Det här ska jag gå på nästa gång också! Blev förresten kallad för ”mässans brud” när jag var där, haha. Herreminje.

/S.

Kalas!

Min pappa har fyllt år och i går åkte jag och min syster hem till honom på mat och fika.

Förrätten. Därefter blev det grillad lax som jag glömde att fota, attans.

Tårta! Sen blev det bullar och kakor och massa annat gott. Mums.

/S.

Mer Lasse Lindh

Jag har märkt att många av er som kommer hit vill se bilder på några av artisterna/banden som spelade på Peace & Love. Så därför har jag nu gått igenom bilderna på Lasse Lindh en gång till och hittat några fler att lägga upp.

Det här var alltså bilder från Lasse Lindhs spelning den 30 juni på Athena, Peace & Love.

/S.

Down the rabbit hole

Min kompis har en kanin som fått ungar. Jag var så klart tvungen att åka förbi en sväng och hälsa på dem.

Åtta stycken ungar blev det, och alla har fått namn efter Håkan Hellström-låtar, finfint.

/S.

960527 – 100819

I dag var det dags för världens bästa katt att somna in. Han hette Spaider och var en svart icke-oturskatt. Jag kommer ihåg när vi skulle få honom och jag och min syster skulle komma på ett bra namn. Zorro? Nej. Zingo? Nää. Spaider fick det bli. Felstavat och allt, så ska det vara.

När han fyllde 14 år nu i maj fick han tonfisk i födelsedagspresent. Den slank ner snabbt. Den senaste tiden däremot har han inte kunnat äta alls. Han låg bara och jamade, men ville inte äta något. Inte dricka heller. Han som var min lilla tjockis-katt hade blivit en alldeles för smal skugga av den katt han brukade vara.

Jag åkte ut till honom nu i morse. Han hade tryckt in sig under skohyllan. Det var hemskt att höra det där dova jamandet. Jag satt och grät och höll honom sällskap. Vi visste att han hade problem med njurarna och veterinären hade sagt att vi fick ringa när det var dags. När han inte mådde bra alls längre. Så vi ringde vid nio på morgonen i dag.

Vi fick tid klockan ett. Nu visste vi att han hade exakt fyra timmar kvar. Vi klappade, höll sällskap och väntade. Någon gång när vi inte såg flyttade han sig från garderoben och gick och lade sig på avsatsen i trappan som leder ner mot källaren. Det kom några droppar blod ur hans nos när han låg där. Men han spann väldigt svagt när jag klappade honom.

Klockan blev tio i ett. Pappa bar honom över till veterinärens hus. Han har alltid avskytt att gå till veterinären. Så fort han kände igen hennes hus försökte han streta emot. Det blev en svag tass mot pappas arm, inget mer än så. Han var för trött.

Vi fick säga hej då. Klappade honom hela tiden medan han fick sina sprutor. Jag frågade om det gjorde ont, men han skulle tydligen inte känna något alls. Han var alldeles lugn hela tiden inne hos veterinären. Jag tror han tyckte att det var skönt att det var dags. Jag sa att jag älskade honom och pussade honom i pälsen som blev alldeles blöt för att jag grät hela tiden.

Det här var sista gången jag såg honom gå. Det var för tre dagar sedan. I dag var det dags för världens bästa katt att säga hej då.
/S.

Sound Scenario, Uplands nation

Jag var på Summer Festival of Love på Uplands nation i lördags. Anledningen till att jag tog mig dit var att grabbarna i Sound Scenario spelade. Det var himlans trevligt! Spelning alltså. Kanske inte ljuset som endast bestod av två vita strålkastare som stod på marken framför scenen. Så nej, jag har inte fotat med blixt. Skulle aldrig fota en spelning med blixt. Något jag däremot använde var min pappas Canon eos 1000d eftersom min egen kamera gått sönder och jag inte har hunnit köpa någon ny.

/S.

Thank you Oscar!

En annan sak som var fasligt fin var att besöka Oscar Wildes grav. Han ligger på kyrkogården Père-Lachaise. Vi försökte hitta hans grav redan samma dag som vi kom till Paris, men vi lyckades tydligen komma precis innan stängning då. Efter att ha varit vid Jim Morrisons grav blev vi utkörda av en galen dam som åkte jättesnabbt genom kyrkogården i en vit skåpbil och tutade hysteriskt så fort hon såg någon besökare. Ut ut ut med er! Ungefär så. Samma dag vi skulle åka hem igen kom vi tillbaka till kyrkogården. Den gången hann vi hitta hans grav. Där hade man satt upp en skylt som sa att man inte fick förstöra graven. Den var inte det minsta förstörd, bara fylld av kyssar och citat. Se här:

Det fina i att se hur väldigt mycket han betyder för människor. Till och med den 18 januari 2010. Fantastiskt fint.

Alldeles gömt, nere vid gravens fot, hittade jag ju det allra finaste. Ett citat från en The Smiths-låt. Det är inte helt okänt att bandets sångare, Morrissey, älskar Oscar Wilde. Visst, lite felciterat, men lika fint ändå.

/S.