Batman Live & Riche

I dag var jag på Batman Live. Jag tänkte börja med att säga att jag rekommenderar den showen till varenda en av er. Så jäkla bra var det. Och så SNYGGT. Väldigt genomtänkt och påkostat. Tyvärr visas den bara helgen ut på Globen, så ska ni se den får ni vara snabba. De kollar förresten inte efter systemkameror när man kommer dit. Jag lämnade tyvärr min hemma och det satt jag och ångrade nästan hela föreställningen. I varje scen fanns det något snyggt och häftigt som jag ville plåta. Fy sjutton vad surt alltså. Så, ja … jag är ledsen att jag inte har några finfina bilder att visa er. Enda minuset jag kan komma på annars var väl alla barnfamiljer som tagit med sig sina småbarn för att se showen. Småbarn som varken kan engelska eller läsa den svenska översättningen som syntes på storbildsskärmen. Det resulterade i väldigt många barn som undrade vad som sas nu … och nu … och nu … och nu. Och väldigt många mammor och pappor som satt och försökte översätta samtidigt som karaktärerna pratade. Till slut lärde man sig filtrera bort det, som tur var. Så förutom de viskande översättningarna var föreställningen suverän.

På kvällen bar det av till Riche, en fin men lite bullrig restaurang. De som jobbade där var verkligen hur trevliga som helst. Och så fick man notan på ett så gulligt sätt. Min kille tycker förresten att ni ska beställa oxsvansen och jag röstar på gino till efterrätt. Gott!

Eftersom det här inlägget ändå är ganska rörigt kan jag tillägga: Jag vet att det inte har blivit så mycket spelningar på sistone, men det kommer!

/S.

Gekås, Ullared

I går var jag här:

Gekås. Jag fick i födelsedagspresent att åka dit. Vi tog en buss till Ullared som gick någon gång där mitt i natten från Stockholm. Tanken var att den skulle komma fram till när affären öppnade 07:00, men vi blev en halvtimme sena. När vi väl kom fram slogs jag av att det såg mycket mindre ut utanför än vad jag hade trott innan. Jag har aldrig sett serien som gått på tv, men jag hade fått en bild av att det hela skulle vara något gigantiskt. Visst, det var jäkligt stort inuti, men utanför … ja, ni ser. Det ser inte så skräckinjagande ut precis, hehe.

Jag hade sovit lite mindre än en timme på bussen ner, och nu väntade en dags shoppande i kaosets näste. Vi hade några Ullareds-veteraner på bussen som på hemresan pratade om att det hade varit mycket mer folk på Gekås än vanligt. Barnbidraget och pensionen hade precis kommit tydligen, det kan ha varit en bidragande faktor. Eftersom jag knappt sovit kände vi att det var säkrast att min kille körde kundvagnen i varuhuset. Att jag skulle klicka och starta kundvagnskrig kändes mer sannolikt än att han skulle göra det. (Jag var för övrigt väldigt nära flera gånger, trots bristen på kundvagn från min sida.) Den här modellen av varuhuset har Gekås själva byggt upp inne i restaurangen, en liten minityrversion i lego:

Mycket hyllor. Okej-mycket folk. Någon kundvagn här och där. Fast … det var nog snarare så här det såg ut:

Totalt kundvagnskaos! Helt jäkla sjukt. När det var som värst kunde man se hyllan man skulle till, men det kunde ta minuter att ta sig dit. Som tur var funkade det oftast helt okej. Vi körde en taktik där vi lämnade vår vagn vid väskavdelningen (där det inte var så mycket folk, om man jämförde med andra delar av varuhuset) och gick sedan och plockade på oss grejer i famnen som vi sedan dumpade i vagnen. Och ja, det finns verkligen hur mycket prylar som helst. Och nej, inte dåliga skitprylar, det finns mycket bra grejer. Och billigt. Väldigt billigt. Enda anledningen till att jag inte köpte större kvantiteter av det jag plockade på mig är att vi bor i en pluttelägenhet och det får helt enkelt inte plats.

Jag köpte till exempel gulliga Mumin-plåster. Jag vet inte varför jag tog kort på det, och jag vet inte varför jag inte tog kort på något annat jag köpte. Men ja, det köpte jag i alla fall. Sammanlagt gick mina grejer på 1 233 kronor. Nästan hälften av pengarna lades på presenter till min systerdotter. Inte så farligt ändå. Jag hade ändå satt en maxgräns på 5 000 kronor att handla för innan jag kom till Gekås. Jag var inte ens nära det taket.

Mitt i allt höll jag på att dö av utmattning och trötthet. Jag köpte en Cola inne på en TV-spelsoutlet som fanns mitt emot Gekås. Det var kanske den bästa Colan jag druckit i mitt liv. Var så glad och tacksam över den, haha. Vid fyra var det dags att gå till bussen och åka hem. Då hade vi köpt grejer som fyllde hela min stora resväska, och en påse till som inte gick att mosa in där. När jag satte mig ner dunkade mina fötter och det värkte i ryggen. Men det var det värt. Dagen hade varit så kul. Och sjuk. Men mest kul. Och lite kaos. Haha, kundvagnskaos.

Hej då, Gekås. Om jag orkar så ses vi igen, haha.

/S.

Mer pyssel i Illustrator

Jag har suttit lite mer i Illustrator. Under den tiden har jag kommit fram till att jag avskyr Pen tool, haha. Ja, mest bara för att jag är så väldigt dålig på att använda det. Hur som helst, jag fortsatte på djurtemat:

Aww. Men den blev i och för sig lite tjockare än originalet, men det gör inget. Instruktionerna jag följde för att göra pandahuvudet hittar ni här. Pandan satt jag med i går kväll. Då gjorde jag även den här crazy solen:

Och solens tutorial hittar ni här. I dag satte jag mig och gjorde en uggla:

Och hur ni gör den hittar ni här. Jag råkade däremot göra min uggla alldeles för stor så att bakgrunden knappt fick plats.

/S.

Pyssel i Illustrator

Jag har alltid gillat att pyssla i Photoshop, det är riktigt roligt. Men häromveckan tänkte jag att jag skulle ta tag i att lära mig Illustrator lite bättre. I kväll blev tydligen dagen då jag tog tag i det. Jag visste inte alls var jag skulle börja, men till slut bestämde jag mig för att jag ville rita ett djur. Jag hittade en tutorial om hur man ritade en lustig kanin, och här min version:

Okej. Lite tankar så här i efterhand då: Munnen blev inte så bra. Och håret(?) blev lite … sådär. Men annars är den allt fin, tycker jag! Den var verkligen bra att börja med. Tydliga instruktioner och det jag lärt mig tidigare i programmet kom tillbaka. Plus att jag lärde mig lite nytt också. Tja, vad ska jag säga mer? Tror jag döper den till Kanin och så får det vara bra så.

/S.

Min morfar

Det här är min morfar, men jag har alltid kallat honom vaari. Det var lite knepigt det där, morfar/farfar heter ”pappa” på finska. Men det kunde jag inte kalla honom, jag skulle säkert blivit förvirrad, jag hade ju redan en pappa. Vaari betyder ungefär också morfar, men det är ett ord som inte används lika ofta. Men så fick det bli. Det här är vaari, för ungefär fem månader sedan. Då var jag och hälsade på för att min mormor, mummu, fyllde 80 år.

Ungefär tre månader senare fick vaari en hjärninfarkt. Han klarade sig men fick svårt att gå, komma ihåg, förstå, se och gå på toa. Men han kunde vara hemma, mummu, min mamma och morbror hjälpte honom. Det betydde mycket för honom, han föddes i det där huset. Han ville vara där, inte på något sjukhus.

Jag fick fem veckors ledighet från mina studier när resten av klassen skulle läsa en delkurs jag redan läst. Jag bokade då en resa till mummu och vaari. Jag visste att han var sjuk, mycket sjuk. Jag ville hinna träffa honom en sista gång.

Jag kommer dit och han minns mig. Det gjorde mig så otroligt varm i hjärtat. Han hade haft problem med det där, att minnas saker. Men just då kom han ihåg mig. Han sken upp och gestikulerade att jag skulle sätta mig bredvid honom. Vi kramade varandra och han skrattade. Det blir mycket gester och ganska lite prat när jag är med mummu och vaari. Jag kan nämligen ingen finska. Och de kan ingen svenska. Om min mamma är i samma rum får hon översätta mellan oss. Men den här gången behövdes det inte, jag förstod precis vad han menade.

Dagen efter visade jag honom bilder på min systerdotter, hans barnbarns barn. Det var sista gången vi pratade med varandra. Dagen därpå vaknade han inte. Han var medvetslös. Det såg precis ut som att han sov, samtidigt som han tog stora, djupa andetag. Men han var inte där.

Vi ringde efter ambulansen. De hade lite svårt att hitta, mummu och vaari bor mitt ute i skogen. Ingen asfalterad väg, inga skyltar. Men de kom.

Ambulanspersonalen gjorde vad de kunde på plats. Men han reagerade varken på nålstick i händerna eller ficklampa rakt i ögonen. Han bara andades tungt. Precis som att han sov. Vi andra turades om att hålla droppåsen, medan vi väntade på en till ambulans. De två personer som kommit nu var inte säkra på att de skulle lyckas få in honom i sin ambulans på egen hand. Det hela tog lite tid, ni vet, inga skyltar och det där.

Det här är sista gången jag såg vaari. Allt kändes så overkligt, även om jag försökt förbereda mig på att något sånt här skulle kunna hända. Men det såg ju precis ut som att han sov. Han kunde inte vara så sjuk väl? Jag kunde se imman vid munnen komma fram och försvinna. Komma fram och försvinna. Det såg precis ut som att han sov.

Vi lyckades få in honom i den första ambulansen innan den andra hann hitta rätt. Personalen skulle kolla hjärtat här på plats och väntade därför lite med att åka. Efter en stund kom en ur personalen ut.

Hon gav mamma vaaris löständer. De hade ramlat ut, men han skulle inte behöva dem mer. Hon kunde ta dem.

Efter att ha legat medvetslös på sjukhuset i tre dagar orkade inte kroppen mer. Natten till i dag, vid 01:00 finsk tid, somnade min morfar in. Han kommer vara otroligt saknad. Min stackars lilla morfar.

/S.

Lars Winnerbäck, Cirkus

Har precis varit och plåtat Lars Winnerbäck på Cirkus. Jag var där för Gaffa och det såg ut så här:

Det var en ganska knepig spelning att plåta. Det var bara sittplatser på Cirkus, så de hade inget dike. Vi fick istället stå längs en vägg och fota, det är därför bilderna är från sidan.

Nåväl, alla bilder från spelningen hittar ni här.

/S.