Beats by Dr. Dre Project

I slutet av förra terminen gjorde vi en film åt Beats by Dr. Dre/B4S, som jag skrev om här. Nu har vi fått var sitt väldigt trevliga ”tack så mycket”:

Tack och bock!

/S.

Thåström, Cirkus

Har precis varit och plåtat Thåström på Cirkus. Det var väldigt svårt ljus (mest inget ljus alls eller motljus), så det var en utmaning. Jag var där för Gaffa och det såg ut så här:

Alla bilder från spelningen hittar ni här.

Nya tag på Laleh om en vecka!

/S.

Jag ska plåta kent

Första gången jag insåg att jag ville bli konsertfotograf var när jag såg Emma Svenssons bilder på kent från Scandinavium (2002). kent var (och är!) mitt favoritband och jag kunde knappt beskriva hur fantastiskt det skulle vara att få stå framför publiken och plåta dem under en spelning. De där bilderna såg jag i början av 2003. Nio och ett halvt år senare kommer det jag väntat på äntligen att hända. Jag kommer att plåta kent under deras spelning på Sjöhistoriska i Stockholm, den 19 augusti.

Jag var nära att få plåta dem på Peace&Love 2010. Jag gick en workshop som Emma Svensson höll i på festivalen, och kent skulle spela. Men våra B-pass blev C-pass och helt plötsligt hade vi ingen chans att komma in i diket vid de största scenerna. Jag var besviken. Jag lämnade kameran i vandrarhemmet under deras spelning. Jag orkade inte ens försöka ta mig in i diket med C-passet. Spelningen var bra, och resten av festivalen fotade jag annat. De bilderna jag tog då hjälpte mig att få en plats både hos Festivalphoto och Gaffa, och det är jag så klart tacksam för.

Jag fick precis ett mejl från Gaffa om att jag är uppsatt på spelningen på Sjöhistoriska. Äntligen. Lite närmare. Det är så klart inte säkert än, arrangörerna måste godkänna acket och allt sånt. Men för en liten stund just nu i dag ska jag inte tänka på det. Jag ska bara tänka på hur glad jag är över att jag kommer att få plåta mina hjältar. Mitt älskade jäkla kent.

/S.

Kalas!

Så här ser det ut när man firar att man precis har fyllt 1 år:

Av mig och min kille fick hon den där leksaksbilen. Efter att hon hade kollat lite misstänksamt på den en stund verkade hon mycket nöjd med presenten!

/S.

Grammis, sammanfattning

Jag har aldrig plåtat en gala såhär innan. Har inte plåtat röda mattan heller för den delen. Därför tänkte jag sammanfatta lite hur jag tyckte att dagen och kvällen var.

Själva galan började kl 17. Vid 14:30 var jag på plats vid Kungliga Operan för att hämta ut fotopasset. Att jobba som fotograf innebär en hel massa väntan, och där och då hade min precis börjat. Vänta i kön på passet. Vänta ute i kylan utanför stora entrén. Vänta i fållan vid röda mattan. Men så klart är det värt det. Det var många fotografer som trängdes för att få sina bilder på artisterna som gick framför sponsorväggen och log (nåja, vissa av dem log i alla fall). Mitt köande hade gjort att jag hade en väldigt bra plats: längst fram i mitten. Och sen var det bara att … vänta lite till. Det måste ju komma besökare att plåta också. Men till slut kom de! Klick, klick, klick och hoppas att man fick någon bra bild.

Röda mattans bästa: En glad Lars Winnerbäck som tittade in i min kamera och log.
Röda mattans lättnad: Jag kom därifrån med bilder som funkade, haha.

Sen bar det av in i salongen. Alla av oss fick inte plats, en del förpassades till pressrummet där de fick följa galan på en storbildsskärm. Tack och lov hade mitt fotopass den där svarta lilla pricken som betydde att jag fick smyga in allra längst bak i salongen, skruva fast telet och ta så bra bilder det gick.

Salongens bästa: Under pausen när jag snodde en sittplats och äntligen fick vila lite. Lägga kameran i knät och bara ta det lugnt. HerreminJE vad man får ont i ryggen av att bara stå och plåta.
Salongens finaste: Balettgrejen under presentationen av ”Årets klassiska”.
Salongens tråkigaste: Att det inte fanns några crazy tacktal. Väldigt snälla, korta och mest bara ”tack tack”-tal.

När tillställningen närmade sig slutet var det dags att skynda sig ner en våning, nu skulle vi få plåta vinnarna vid scenen. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig skulle hända, men antingen inte det som hände i alla fall, haha. Alla fotografer fick gå upp på scenen (även den här gången fick jag en plats längst fram i mitten). Där fick vi stå och vänta på att artisterna ställde upp sig som för ett klassfoto. De verkade inte superbekväma om man säger så. Sen började de fota oss. Det såg antagligen lite skumt ut att ha en mur av fotografer framför sig. Sen blev det vår tur att plåta dem. Det var en stor jäkla bildskärm bakom dem, all bakgrund såg bara helt hemsk ut. Men ville man ha en bild där alla vinnarna syntes var det bara att gilla läget. Artisterna stod där och var tysta. Några fotografer ropade åt dem att hurra lite, de hade ju ”VUNNIT PRIS”! Några halvhjärtade rop fick vi tillbaka, men mest … obekväm tystnad.

Men det blev bättre. Efter att den här underliga stunden var över bars det fram bord och champagne och allt var det var. Stämningen blev bättre. Inte lika stelt och jobbigt. Veronica Maggio blev snabbt totalomringad av pressfolk.

Salongens härligaste var nog Rebecca och Fiona. Bara så glada, pepp och höjljudda (på ett skönt sätt).

Sen tog det slut. Men det betydde inte att jag var klar. Jag var så klart tvungen att ta mig hem, gå igenom de hundratals bilderna jag hade från kvällen och gallra ut de bästa. Redigera dem. Lägga upp dem hos Gaffa. De jag valde hittar ni (som sagt) här.

/S.

Grammis, Röda mattan

Har precis varit och plåtat Grammisgalan på Kungliga Operan. Jag var där för Gaffa och här är ett par bilder från röda mattan:

En hel massa fler bilder från Grammisgalan hittar ni här.

/S.

Ps. Tack till den snälla fotografen bredvid mig i fållan som då och då kollade så att det gick bra för mig där i trängseln.