Mitt 2013

Jahaja, nu är det alltså dags att gå igenom året som gått. Jag kommer så klart att utgå från mitt plåtandet, och ibland väva in annat viktigt.

 

Januari

Året började med att jag med att plåta ÅR&DAR på Södra bar. Kanske har ni inte hört talas om dem, men ni har nog hört talas om deras sångare, Adam Pålsson, som spelade en av huvudkaraktärerna i Torka aldrig tårar. Jag plåtade dem senast i augusti 2009, alltså för en jäkla massa år sedan. Var bekant med en i bandet då. Kommer ihåg att jag tyckte att de var så himla bra live. Lika bra i år, men spelningen var alldeles för kort. Nästan snopet kort. Man märkte däremot att Adam hade fått en del fans från tv-serien, då det var några fnissiga och skrikiga personer längst fram vid mig, som mellan varven pratade om just Torka aldrig tårar. Tyckte det var väldigt fint på nåt sätt :)

Annars var Conor Oberst i Filadelfiakyrkan den enda andra spelningen jag plåtade. Så jäkla pissigt ljus. Träffade Magnus från Festivalryken där, och svor dyrt och heligt till honom att jag aldrig skulle plåta där igen, förutom om kent skulle ha sin allra sista spelning där. Har gett samma löfte om Stockholm Music & Arts, haha.

 

Februari
Ur fotosynpunkt började året alltså väldigt segt: två spelningar i januari och bara en i februari:
Image
Petra Marklund (a.k.a den nya allsångsvärden) på Cirkus. Så bra spelning alltså! Eller ja, de tre första låtarna i alla fall. Innan spelningen såg jag Jocke Berg, och eftersom jag gillar kent väldigt mycket, gav ju det kvällen en extra guldkant.

 

Mars

Mars började med flytt för min del, så då kände jag inte att jag riktigt hade tid att plåta spelningar. Men så fort den var förbi var det dags för mig att plåta Stiftelsen på Tyrol, Gröna Lund. Blev faktiskt förvånad att jag fick fotoacket godkänt. Det är nog några av er som kommer ihåg att det blev en del skriverier när en snubbe på Gaffa skrev en recension av en Takida-skiva och använde ett par inte så väl valda ord kanske. Det resulterade i alla fall i att Gaffa in fick plåta Takida då, vilket gjorde att jag antog att jag inte skulle få plåta Stiftelsen. Men det fick jag! Det som mest hänger kvar från spelningen var att de som jobbade där på Tyrol under konsertdagen inte hade koll på någonting som hade med oss fotografer att göra. Jag mosade mig genom publikhavet till vänster sida av scenen, blev beordrad över till höger sida, ”nej gå tillbaka tillbaka till andra sidan”. Sick-sackade mellan småfulla, ölglashållande besökare och försökte skydda min kamera bäst jag kunde. Till slut var det en vakt som pekade mig mot en dörr och sa ”gå in där och prata med han i röd tröja”. Jag rycker upp dörren och ropar till de som sitter där. ”Hej! Jag behöver HJÄLP (sagt ytterst uppgivet). VAR ska fotograferna vara?! Det skulle finnas någon snubbe här inne som hade koll, vet ni?” De visste inte. GAAAAAH!!!! Men de kunde hitta han som faktiskt hade koll, och jag fick reda på att jag skulle tillbaka till motsatt sida igen. GAAAAAAH, igen. Spelningen börjar och… och…. hm. Jag känner igen de där killarna. Det var de jag sprang in hos precis och tvingade att hjälpa mig. De var trevliga i alla fall, tur att de inte visste att jag var från Gaffa, kanske…


Sisådär en och en halv vecka senare plåtade jag Ulrik Munther på samma ställe, Tyrol. Lika mycket förvirring då, men eftersom många i publiken räckte mig upp till axlarna ungefär var det enklare att ta sig fram :)

 

April
I april hade jag i alla fall lite fler spelningar inbokade. Den första var Lana Del Rey på Annexet. Såg så himla mycket fram emot att plåta den konserten, fastän jag inte lyssnar på henne. Men herreminje vilken tråkig spelning det var (ur fotosynpunkt). Mycket berodde så klart på att vi inte fick stå i diket, utan på motsatt kortsida. Inte så inspirerande, nej. Och långt där borta i andra änden av lokalen gick hon lite svassande mot ena sidan av scenen. Stod där en stund. Gick långsamt tillbaka. Gick förbi en fläkt så att kjolen flög upp. Gick långsamt åt andra hållet. Vände igen. Lana, akta fläk… kjolen blåste upp igen. Och så vidare.

En dag eller två efter skulle jag tillbaka till Annexet, den här gången för att plåta Mumford & Sons. Finns väl inte så mycket att säga. Jag lyssnar inte på dem alls, och de var inte så roliga på scen tyckte jag, så … ja. De blev plåtade i alla fall.


Näst på tur var Darin på Cirkus. En spelning som jag såg väldigt mycket fram emot att plåta, sådär i smyg. Hade sett honom i Så mycket bättre och gissade på att han är en sådan person som vill leverera en riktig show. Jag hade rätt! Rolig artist att plåta!


Men den artist jag såg mest fram emot den här månaden (och inte ens i smyg, haha) var Justin Bieber i Globen! Jag vet inte, men jag har märkt att jag älskar att fota flickidoler, eller vad man nu ska sätta dem i för genre. Blev väldigt besviken när jag inte fick plåta One Direction för att de hade med egen fotograf, haha. Jag vet inte, men jag gillar nog hela grejen med gigantisk show + världsartist + galna fans. Innan spelningen åkte jag till Clas Ohlson och köpte rejäla hörselkåpor, eftersom jag kände på mig att mina vanliga öronproppat som jag annars bruka ha inte skulle räcka. Det visade sig vara ett bra beslut, haha. Vi fick inte stå framme i diket, utan vid andra kravallstaketet, men även där bak stod alla och skrek och grät hysteriskt. Bieber hade även ett väldigt roligt fotokontrakt. De artister som har kontrakt brukar oftast (alltid?) skriva om hur bilderna får/inte får användas. Men inte här, nej. Här stod det bara ungefär: du plåtar på egen risk, du kan få saker kastade på dig, du kan få fans över dig, du kan bli skadad, din utrustning kan bli skadad, och vi kommer inte att hjälpa dig. Hahaha. Men alla fotografer överlevde!

 

Maj

Plåta för första gången på Friends! Det var Bruce Springsteen som uppträdde. Plåtade mest för att min kille gillar honom, men jag blev även positivt överraskad, vilken show!


Den här månaden var det även dags att börja plåta Gröna Lunds sommarspelningar, först på tur var The Sounds. Satan vad Maja är bra på scen, älskar henne! Hoppas verkligen att jag får chansen att plåta dem igen. Hon gav verkligen allt, och det fanns alltid något nytt att plåta.

Avrundade maj på Grönans lilla scen och Alina Devecerski. Tyvärr var var ljuset inte på topp direkt, men hon verkade vara bra på scen. Hoppas kunna plåta henne på ett roligare ställe en annan gång.

 

Juni
Jag fick plåta KISS, fan vad kul ändå. Svårt att misslyckas med bilderna när de ser ut som de gör, hehe :) Kan tyvärr inte publicera några bilder här på grund av kontrakt osv.


I juni tog jag examen OCH fick hem min älskade lilla valp, SAMMA DAG. Haha, så himla snurrig dag, men jäkligt fint så klart.

Avrundade månaden med 30 Seconds to Mars på Grönan, samma här som med KISS: kontrakt, så kan inte lägga upp bilder här. Plåtade 30stm mycket på grund av att sångaren, Jared Leto, spelar huvudrollen i min favoritfilm Requiem for a dream. Och vet ni! Han hälsade på mig backstage! Gissa om jag blev starstrucked, haha. Efter att vi plåtat våra låtar (fick bara plåta ute på ena sidan av scenen) så kollar jag upp på honom när jag blev lotsad ut. Då säger han i mikrofonen att fotograferna inte alls behöver gå, att de kan få stanna så länge de vill. Blev lite starstrucked igen, även om han inte sa det direkt till mig, haha. Men nä nä, bestämt var bestämt och vi skulle UT. Men fint minne!

 

Juli
Under den här tiden sommarjobbade jag på Sofis mode. Äntligen skulle jag få PENGAR, en hel förmögenhet kändes det som efter att ha hankat sig runt på CSN ungefär hur länge som helst. Jag hade redan bestämt att jag i augusti skulle uppdatera mitt kamerahus för en del av de där pengarna. Så blev det inte. Huset uppdaterades redan i juli. Gick från en Canon EOS 550D till en Canon EOS 6D. Himla bra byte, är verkligen så nöjd man bara kan bli. Men det jag försöker komma fram till är att jag plåtade Allsång på Skansen med den nya kameran, och speciellt en av bilderna känner jag att min gamla kamera aldrig hade klarat av att ta. Vi kommer till den.

Allsången alltså. Jag har plåtat Allsången en gång tidigare, sommaren innan när Loreen var med. Den här gången var det en artist mycket närmare hjärtat som fick mig att ta mig till Skansen den kvällen: Håkan. Så klart Håkan!


Det här var verkligen ett Håkan-år för mig. Inte minst med tanke på den nya, smått fantastiska skivan. Sen filmen. Och så klart alla spelningar! Och det här med Allsången blev ännu bättre av en ren jäkla lycklig slump. Om man ser mot scenen på Allsången (inte catwalk-delen), så sitter många fotografer på höger sida, liksom på snedden. Inga superplatser, men det funkar nog. Just den här kvällen var ingen vanlig Allsångs-kväll, utan Håkan skulle få sin egen timme efter att programmet var slut. Vi fotografer fick instruktioner om att vi inte fick gå efter Allsången, utan att vi behövde stanna under båda timmarna (inte ett straff direkt, haha). Om jag minns rätt var det Scanpix som inte kunde stanna hela tiden på grund av deadline, och valde därför att inte plåta alls. En av de allra bästa platserna mitt framför scenen var alltså tom. Och då får JAG frågan om JAG vill sitta där. Eh, JA?! Så där mosar jag in mig mellan Expressen och vem-det-nu-var och får så jäkla fina bilder.

För att förtydliga, det var inte bara Håkan Hellström jag plåtade då, utan även Anton Ewald, Grynet Molvig, Joshua Radin, Lousie Hoffsten och Medina.

Men kvällen var inte slut än! När Håkans timme var över blev vi fotografer påminda om att vi kunde gå backstage om vi ville. Jag funderade lite flyktigt på det, men kom fram till att ”nää, jag har ju inget jobb där att göra”. Men så kom några från SVT fram och frågade om jag ville gå backstage, och jag sa halvt på skämt och halvt på allvar att ”jo, men inte för att jobba, skulle bara vilja få en kram av Håkan”, och då sa de att de tyckte det var bäst att jag gick dit då, så att jag skulle kunna få min kram. Haha, kände mig kanske inte superproffsig i det ögonblicket, men de på SVT verkade i alla fall bara tycka att det var kul. Då började väntan utanför den jäkla dörren. Klockan var lite efter tio. Stod och stirrade på skylten på dörren: HÅKAN HELLSTRÖM. Väntade. Och väntade. Och väntade. Men det var inte som att jag kunde slappna av, jag visste exakt vilken bild jag ville ha. Jag ville ha med Håkan, och att man samtidigt skulle kunna se skylten med hans namn i bakgrunden. Efter att ha testat ljus och så på andra människor som gick ut och in i hans loge så märkte jag att det inte var det enklaste, eftersom att dörren gick igen automatiskt och skylten liksom försvann bakom personen som kom ut. Så jag stod hela den här tiden beredd med min kamera. Min nya, fina kamera som skulle ta bilden min gamla antagligen inte skulle ha klarat av (är uppe på ISO 6 400, och en sådan bild med gamla kameran hade aldrig hållit på något sätt). Lite efter halv elva får vi veta att Håkan kanske inte kommer ut under den tiden vi får vara där. Jag ska jobba dagen därpå, vet att jag har massa bilder att fixa med innan jag kan sova, och börjar fundera på hur jag ska göra. Men så klart stannar jag, för kanske, kanske… Och så kommer han ut! Kvart i elva är väl klockan. Tar en bild, han går åt sidan och försvinner ur sökaren. Han börjar svara på journalisternas frågor. Jag går till en annan plats, men lyssnar på vad han svarar. Efter ett par frågor vill han avrunda, få chansen att dricka några öl med sina polare. Han börjar gå iväg. När han är precis intill mig knackar jag på hans arm, för att jag vet att jag annars skulle se tillbaka på just exakt DET ögonblicket och fråga mig själv: ”VARFÖR i helvete sa du inget!!”. Så jag knackade. Nervös för att han skulle bli irriterad eftersom han hade bett om att nu få vara ifred. Men när jag frågar om en kram ser han bara glad ut, och det är väl självklart att jag ska få. Och jag får ut mig: ”Du är så jävla jävla jävla jävla bra.” Och han svarade: ”Tack, det värmer mitt hjärta. Tack så mycket, kompis.” Och det var den kvällen. Vilken jäkla kväll alltså.


Juli var också månaden när jag plåtade på Tele2 Arena för första gången. Gyllene Tider spelade där. Ville bara plåta spelningen eftersom jag visste att jag skulle plåta kent där månaden därpå, och det kan vara skönt att ha plåtat in sig lite på arenan liksom. Tyckte Tele2 verkade vara en skitarena sådär efter en första plåtning. Dåligt ljud (vilket i och för sig inte påverkade mina bilder), dålig scen, men okej ljus.

 

Augusti

Jag plåtade Miss Li under augusti. Jag har tidigare plåtat henne på Peace & Love, och då inte bara hennes spelning, utan även en bild till en intervju. Men nu var det dags att plåta henne när hon uppträdde igen. Tyckte jag fick några riktigt finfina bilder, och det tyckte tydligen Miss Li själv också, eftersom hon instagrammade två av dem! Blev tipsad om det av min fotografkompis Jimmy Björkman, och jag blev så himla förvånad och GLAD. Så jäkla kul!


Jag var också på invigningen av Tele2. Egentligen var jag där för att få plåta kent, men jag lyssnar även mycket på Winnerbäck, så det var kul att få plåta honom igen. Och sen har vi ju kommit fram till ett par gånger här ovan att jag gillar när det är en bra show, och det var jag säker på att Robyn skulle leverera (vilket hon gjorde). Egentligen är det roligast att plåta kent på utomhusscener, eftersom alla utom Jocke alltid står utanför ljuset, och är man inomhus då betyder det att de andra alltså står i mörker. Under den här spelningen fick jag bara bilder på Jocke som funkade, vilket var lite tråkigt. Men nu håller de på att spela in en ny platta, så om vi har tur blir det lite sommarspelningar utomhus 2014. Hoppas det!

Image
I augusti var jag på min första och enda festival för året: Popaganda! Jag hände mest med Tille från LiveNews och Petter från Rcokfoto. Stora scenen var riktigt rolig att plåta på (till exempel när jag plåta Amason här ovan), lilla scenen… inte lika kul, haha. Från början såg jag mest Popaganda som en festival jag behövde plåta mig igenom för att få plåta Håkan som avslutade allt (haha). Men under tiden fick jag plåta en massa bra och roliga band!


The xx
.


Makthaverskan
.

Image
Sibille Attar
.

Image
Och Håkan så klart!

Annars plåtade jag även Noah and the Whale, El Perro del Mar och Hot Chip.

 

September

Förstår att jag kommer att framstå som ett helbesatt Håkan-fan efter den här årskrönikan, men det kan jag leva med. Det här var verkligen ett Håkan-år. Jag fick svar från honom, vilket jag ens knappt vågat hoppas på. Blev så jäkla glad!


Jag plåtade Darin igen, den här gången på Grönan. Ville plåta honom igen för att han var så bra live på Cirkus och alltså väldigt rolig att plåta. Minst lika rolig den här gången!

I september fyllde jag även 25 år, fick jobb som grafisk formgivare (efter en månads arbetslöshet sen jag slutade på Sofis) OCH förlovade mig med min pojkvän. September skulle alltså lätt kunna kvala in som årets bästa månad, men det blev inte riktigt så. Dagen efter att jag fått både jobb och förlovat mig dog K.


När jag fick reda på att han gått bort var det som att tappa andan. Och så kändes det fram till hans begravning då jag äntligen började gråta. Det känns bara tyngre för varje dag som går, ska det inte vara tvärtom? Tänker ofta på hans familj och andra som stod honom nära, hur de måste känna. Vi var klasskompisar och sprang utöver det mest in i varandra på festivaler. Men det känns så jäkla tungt. Tittade på Emma Svenssons utställning om Kristian på Fotomässan i november. Tog det sist av allt, så att jag sedan kunde gå hem direkt efter och vara ledsen ifred.

Det var förresten Kristian som fick mig att börja plåta för Gaffa. En dag hittade jag det här i min inkorg från honom: ”Hej Sandra, Eftersom jag tycker att du är så begåvad så var du den första som jag kom att tänka på. Nedan följer ett mejl som jag fick tidigare idag från Gaffa:” Det var ett mejl från Daniel på Gaffa, där han efterlyste fotografer. K tyckte att jag skulle söka. Jag sökte, och sedan dess har jag plåtat för dem. Åh, bästa K.

 

Oktober

Jag plåtade Yohio på Annexet i oktober. Han var verkligen en trevlig överraskning, skitrolig att plåta! Snyggt ljus, och sen har han ju ett utseende som gör sig väldigt bra på bild. Enda nackdelen var väl att de skulle filma i diket, så vi fotografer fick inte plats där, vi fick stå ute i publiken i stället. Tur i oturen: Yohio har många fans som är korta :)

Den här månaden gick jag också en workshop om ljussättning som Emma Svensson och Emelie Ohlsson höll i. Den bokades via Fotoresor, och jag kan rekommendera den till varenda kotte!

 

November

Jag plåtade Biffy Clyro på Arenan. Jag var så jäkla pepp innan, eftersom jag hade plåtat dem nåt år tidigare, då på Debaser Medis, och de var så jäkla bra på scen. De var fan ännu bättre den här gången! Hoppas jag får plåta dem igen!


Hann plåta Winnerbäck en gång till i år, den här gången var det på Hovet.

December

Året avrundades väldigt fint. Först fick jag chansen att plåta Placebo. Det är det enda band jag har åkt utomlands för att se. Åkte och såg dem på Wembley Arena i december 2006, fantastisk jäkla spelning. Stod längst fram och kände inte en enda en där framme. Mot slutet av spelningen pratade en spansk tjej med mig. Hinner förstå att hon åkt dit ensam från Spanien. De sista låtarna håller vi hand och sjunger med. Vi bestämde oss på sätt och vis att gå de sista låtarna tillsammans. När konserten var över kramade vi varandra och gick åt var sitt håll. Så himla fint ändå. Så… ja, det var väldigt roligt att nu få plåta Placebo. Det bandet betydde väldigt mycket under gymnasietiden (Tillsammans med kent, Håkan, Winnerbäck och The Smiths. Nästan alla de hänger nog kvar lite bättre än Placebo för mig däremot, men det är fortfarande trevligt att lyssna på dem då och då).


Och självklart får den här mannen avrunda vad som visade sig bli ett riktigt Håkan-år. Hovet, lördagen den 14 december. Jag får reda på någon timme innan att jag ska få plåta spelningen. På vägen dit håller de på med underhåll i tunnelbanan på grund av en kabelbrand dagen innan mellan Medis och Skanstull. Blev så jäkla stressad att jag går av i Gullmars och skyndar som en tok därifrån till Globen. Har även fått akut ryggvärk tidigare under dagen och tryckt i min några Voltaren med tanken ”måste bara kunna stå i fyra låtar”. Kommer fram precis när vi ska samlas vid diket (HUA!). Känns lite vemodigt att gå ut därifrån efter de där fyra låtarna och veta att det kommer att dröja tills jag får plåta honom igen. Men jag ska se honom i GBG nästa år i alla fall! Resten av spelningen gick jag ”civilt”. Fick stå och lyssna och sjunga med tillsammans med min kille. Kan inte bli så mycket bättre än så.

Om man nu kan konstatera att 2013 blev ett Håkan-år, så hoppas jag verkligen att 2014 blir ett kent-år :)

2014
Det som jag än så länge är uppskriven på under 2014 är:
1 februari, Veronica Maggio
21 februari, Laleh
22 februari, 30 Seconds to Mars
13 mars, Backstreet Boys
2 maj, Yohio
10 maj, Justin Timberlake
30 maj, Miley Cyrus
12 juni, John Mayer
14 juni, One Direction

Om det mot förmodan inte blir ett kent-år så verkar det i så fall bli typ ”giganternas år”, eller nåt, haha. Men vi får väl se hur många av de där som tillåter fotografer. Och just det, hoppas också kunna klämma in Bråvalla, men vet inte hur det funkar med jobbet. Vi får se!

/S.